Modiga Ledare - Finns de?
Frågan kan tyckas självklar. Vi kan identifiera en mängd ledare som vi tyckt varit modiga, Nelson Mandela, Martin Luther King eller Moder Teresa. Men hur är det i våra företag och föreningar, finns det modiga ledare.
Kanske kommer vi då att vara tvungna att fundera kring vad mod är och hur det tar sig uttryck. Kanske tycker och tänker vi olika kring mod. Man brukar tala om två typer av mod, fysiskt och moraliskt. Fysiskt mod handlar om att över vinna eller uthärda kroppsliga påfrestningar, smärta osv. Men jag tänker mig att mer diskutera moraliskt mod.
Hur förhåller sig mod till rädsla? Ibland tänker vi oss att den som är modig inte är rädd, men jag tror inte att det behöver vara på det viset. Mod kan mycket väl vara att övervinna sin rädsla, att göra något, fast man är rädd. Men då funderar man på varför man överhuvudtaget ska göra något om man är rädd för det.
Enligt Wikipedia kan man definiera mod på följande sätt: En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.
Så mod hänger ihop med den egna övertygelsen, det är en dygd till och med. Inte ofta vi hör det uttrycket nu förtiden. Ibland tycker jag mig ana en tendens att människor i företag gör nästan vad som helst som man blir tillfrågad ifrån. Man går emot sina egna övertygelser för att man är rädd för att förlora jobbet eller åtminstone bli utskälld av chef och kollegor.
Mod är att handla enligt sina övertygelser även när det kostar på. Att göra det alla förväntar sig är inte modigt. Jag är övertygad om att om det funnits mer modiga ledare som vågade stå upp och handla i enlighet med sin övertygelse skulle svensk företagsklimat vara mycket bättre. Företag mår inte bättre för att sin personal eller ledare ”håller käften och gör sitt jobb”. Självklart är det enklare för en VD eller företagsledare om folk gör som de blir tillsagda, men det är inte bättre för företaget hävdar jag.
Vi behöver folk som är modiga och vi behöver ledare som är modiga. Oavsett om det handlar om att säga ja eller nej till ett projekt, att tillrättavisa medarbetare, eller stå upp för det man tror på. För ett tag sedan mötte jag en person som inte trivdes på sitt jobb. Han satt med i ledningsgruppen i företaget. Men när det hände saker som han inte gillade så stack han huvudet i sanden och körde på i alla fall. Hans poäng var att han hade ett bra betalt jobb och det är inte så mycket man kan göra åt situationen. Han sålde ut sig för en summa pengar, var beredd att kompromissa med det han trodde på för att det var bra betalt. Det finns andra ord för vad man brukar kalla det, men det kan vi lämna därhän.
Jag ser två problem med detta. För det första är det personliga problem. Du kommer till slut inte att respektera dig själv om du ständigt kompromissar med det som du upplever som korrekt och sant. Och om du inte respekterar dig själv, hur tror du andra ska respektera dig? För det andra så blir det ett problem för företaget. Att ha ledare som inte är med på den väg som man går är inte konstruktivt, det gör dem till administratörer, men de är inte någon motor i företaget. Leder som inte drivs av visionen och kan motiveras av den tillför inget till ett företag.
Stå upp för den du är. Stå upp för dina värderingar. Var modig och ta konsekvenserna av dina övertygelser. Det gynnar dig, det gynnar företaget du jobbar på, och det skapar respekt och beundran hos andra, ett exempel att följa.
