Varför alla dessa Buzzwords?
Vi känner alla till dem, och handen på hjärtat, vi använder dem en hel del själva. Men ibland blir jag hjärtligt trött på att höra dessa buzzwords. Det är outsourca och insourca, processer, verksamhetsstyrning, processtänkande, värdeskapande, värdehöjande, EBIT, Opex och capex och en massa annat. Som en förläst kille (hmm jag kanske ska säga man när jag står på gränsen till att fylla 41…) som spenderat 6 år på universitet och högskola så vet jag värdet av distinkta ord.
Dessa facktermer som används av proffsen har ett tydligt syfte, och det är att minimera feltolkningar. Inom ramen för en viss kompetens så har ett ord en unik betydelse och genom att använda detta så minimeras risken att bli missförstådd. Den tyske filosofen Wittgenstein pratade om språkspel. Inom en viss given grupp så har ett ord en alldeles speciell betydelse. Där kan man tryggt använda uttrycket utan risk för missuppfattning. Men om du rör dig utanför denna grupp så kan du aldrig vara säker på att ordet kommer att uppfattas på det sätt som du avsåg.
Låt mig ta ett exempel. Om du pratar med en fysiker och ber honom definiera vad energi är så skulle han svara något i stil med att det är rörelse eller möjlighet till rörelse. Skulle han bli djupare kanske han skulle säga att energi aldrig kan förbrukas, den kan bara övergå från en form till en annan. I dagligt tal mellan vanliga människor (som om inte fysiker var det…) tänker vi oss att vi konsumerar energi. Om du skulle fråga någon som håller på med New Age så är energi något helt annat – det är ytterst den andliga kraft eller den gudom som utgör själva existensen. Det är genom att bli ett med denna kosmiska energi som vi förstår vår tillvaro och uppnår en harmoni. Så en fysiker och en New Agare har inte samma definition av energi, men det är ok så länge man vet i vilket sammanhang man rör sig.
Vart vill jag då komma med detta? Jo, att när företagsledare och managementkonsulter rör sig med alla dessa fina ord som man knapp begriper (och funderar på om de själva förstår dem) så tror jag inte att det alltid är för att vara distinkta och ha en önskan att vara tydlig i sitt budskap. Jag är övertygad om att det är ett sätt att uttrycka sig för att om möjligt imponera eller i alla fall passa in. Man låtsas som om man kan något, det låter fint. För några år sedan möte jag en VD som hade alla rätt i hur man uttrycker sig som en framgångsrik VD. Han klädde sig därefter och betedde sig som en betydelsefull människa. Tyvärr hann verkligheten ifatt honom och man kunde inte bygga ett företag på bara luft och vackra ord. En kontrast till denna man mötte jag för några månader sedan. Han driver ett framgångsrikt svenskt mjukvaruföretag, och är världsledande inom sitt område. Han uttryckte en enorm ödmjukhet och erkände att han knappt tagit sig igenom gymnasiet. Det blev inga vidare studier men nu runt de 50 blomstrar företaget för fullt. Han hade inga Buzzwords när jag mötte honom, inga fräna uttryck och han gick i jeans och pikétröja när jag mötte honom på deras Stockholmskontor. Hans trygghet låg i vad han skapat och inte managementorden.
Vad slåss jag då för? Jag slåss för att vi ska våga använda mer vardagliga ord, sådana som folk begriper och mindre buzzwords för att slå oss på bröstet. Vill vi ha alla med oss när vi vill förändra och utveckla företag så är det bättre att tala så att alla förstår.
Kanske är jag jävig, men jag tycker att Thomas Ahrens böcker om ledarskap och tillväxt är föredömliga i denna aspekt. De söker det enkla. En del metaforer kanske kan upplevas barnsliga, men jag tror alla förstår dem och för Thomas är det viktigare att människor förstår och vågar jobba för tillväxt än att fina akademier ger honom förnämliga priser. Låt genialiteten ligga i tanken och inte i orden!
