Ledarskap - Enligt Kent Revedal

Vi känner alla till dem, och handen på hjärtat, vi använder dem en hel del själva. Men ibland blir jag hjärtligt trött på att höra dessa buzzwords. Det är outsourca och insourca, processer, verksamhetsstyrning, processtänkande, värdeskapande, värdehöjande, EBIT, Opex och capex och en massa annat. Som en förläst kille (hmm jag kanske ska säga man när jag står på gränsen till att fylla 41…) som spenderat 6 år på universitet och högskola så vet jag värdet av distinkta ord.

Dessa facktermer som används av proffsen har ett tydligt syfte, och det är att minimera feltolkningar. Inom ramen för en viss kompetens så har ett ord en unik betydelse och genom att använda detta så minimeras risken att bli missförstådd. Den tyske filosofen Wittgenstein pratade om språkspel. Inom en viss given grupp så har ett ord en alldeles speciell betydelse. Där kan man tryggt använda uttrycket utan risk för missuppfattning. Men om du rör dig utanför denna grupp så kan du aldrig vara säker på att ordet kommer att uppfattas på det sätt som du avsåg.

Låt mig ta ett exempel. Om du pratar med en fysiker och ber honom definiera vad energi är så skulle han svara något i stil med att det är rörelse eller möjlighet till rörelse. Skulle han bli djupare kanske han skulle säga att energi aldrig kan förbrukas, den kan bara övergå från en form till en annan. I dagligt tal mellan vanliga människor (som om inte fysiker var det…) tänker vi oss att vi konsumerar energi. Om du skulle fråga någon som håller på med New Age så är energi något helt annat – det är ytterst den andliga kraft eller den gudom som utgör själva existensen. Det är genom att bli ett med denna kosmiska energi som vi förstår vår tillvaro och uppnår en harmoni. Så en fysiker och en New Agare har inte samma definition av energi, men det är ok så länge man vet i vilket sammanhang man rör sig.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, att när företagsledare och managementkonsulter rör sig med alla dessa fina ord som man knapp begriper (och funderar på om de själva förstår dem) så tror jag inte att det alltid är för att vara distinkta och ha en önskan att vara tydlig i sitt budskap. Jag är övertygad om att det är ett sätt att uttrycka sig för att om möjligt imponera eller i alla fall passa in. Man låtsas som om man kan något, det låter fint. För några år sedan möte jag en VD som hade alla rätt i hur man uttrycker sig som en framgångsrik VD. Han klädde sig därefter och betedde sig som en betydelsefull människa. Tyvärr hann verkligheten ifatt honom och man kunde inte bygga ett företag på bara luft och vackra ord. En kontrast till denna man mötte jag för några månader sedan. Han driver ett framgångsrikt svenskt mjukvaruföretag, och är världsledande inom sitt område. Han uttryckte en enorm ödmjukhet och erkände att han knappt tagit sig igenom gymnasiet. Det blev inga vidare studier men nu runt de 50 blomstrar företaget för fullt. Han hade inga Buzzwords när jag mötte honom, inga fräna uttryck och han gick i jeans och pikétröja när jag mötte honom på deras Stockholmskontor. Hans trygghet låg i vad han skapat och inte managementorden.

Vad slåss jag då för? Jag slåss för att vi ska våga använda mer vardagliga ord, sådana som folk begriper och mindre buzzwords för att slå oss på bröstet. Vill vi ha alla med oss när vi vill förändra och utveckla företag så är det bättre att tala så att alla förstår.  

Kanske är jag jävig, men jag tycker att Thomas Ahrens böcker om ledarskap och tillväxt är föredömliga i denna aspekt. De söker det enkla. En del metaforer kanske kan upplevas barnsliga, men jag tror alla förstår dem och för Thomas är det viktigare att människor förstår och vågar jobba för tillväxt än att fina akademier ger honom förnämliga priser. Låt genialiteten ligga i tanken och inte i orden!

Tänkte mig på att ge lite reflektion kring en del av de böcker jag läser som handlar om ledarskap och företagande.

Boken ”Good to Great” (GTG) av Jim Collins är säkert ingen nyhet för de flesta av er. Boken är tidshistoriskt en efterföljare till hans tidigare bok ”Built to last”. Men när man läser böckerna förstår man att ämnesmässigt hamnar ”Good to Great” före ”Built to last”.

Boken är precis som sin föregångare ett resultat av ett universitetsprojekt, med insamlande av en mängd data kring ett antal växande företag i USA. Syftet är att ta fram och visa på vilka faktorer som har gjort att företag vuxit mer än jämförbara företag.  Man har tagit företag på Fortune 500 listan och för att vara ett av dessa GTG företag ska man ha haft en utveckling under minst 15 år som ligger likhet eller under den generella utdelningen. Sedan ska något ha inträffat som gör att man under en följd av minst 15 år legat minst 3 gånger så högt som aktieindex.

I dessa företag har man sedan försökt att få fram information om vad det är som särskiljer dem från likvärdiga företag som inte gjort samma tillväxt resa. I ett antal kapitel ta man upp koncept och nyckelfaktorer som avgörande för denna framgång.

Inte helt oväntat börjar man med ledarskapet och dess betydelse för framgång. Men det man säger är kanske lite annorlunda. Man hävdar att karismatiska ledare kan vara en belastning för företaget. Det man funnit är att i de företag som vuxit så har dess ledarskap inte i första hand byggt företaget kring sig själv och sitt ledarskap, man har försökt att bygga ett företag som går utöver en själv. I flera av jämförelseföretagen har det funnits starka och karismatiska ledare. Dessa företag har ofta vuxit under dessa karismatiska ledare, men när de försvunnit har det rasat ihop, eftersom de inte byggt företaget som sådant.

Nästa del handlar om vem man anställer och inte vad. I många fall så har GTG företag varit mer måna om vilka de anställer än att de har rätt kompetens. Tanken tycks vara att rätt personer kommer att vara med och leda föra företaget rätt, oavsett deras formella kompetens. Medvetenheten om att strategier och vägval kan ändras utmed resans gång gör att man inte bör anställa folk som bara kan jobba mot ett specifikt mål. Anställ person och inte kompetens helt enkelt.

Senare möter man det som de benämner igelkottskonceptet. Det handlar om att man vet vem man är och vad man är eller skulle kunna bli bäst på. Fokusera bara på detta. Sedan följer en längre diskussion kring vilka nyckeltal man kan eller bör mäta. Detta är olika i olika företag, men man ska veta att vilka nyckeltal man väljer att mäta kommer också att påverka företaget och dess strategi. Sedan fortsätter boken med ett antal andra bra idéer och nycklar.

Man skulle kunna sammanfatta boken med orden: Disciplinerade människor leder till disciplinerat tänkande som leder till disciplinerat handlande.

Men är den relevant för Sverige? Kan man ta aktieindex som ett mättal för att avgöra en sådan viktig fråga och vad händer med de företag som inte ens är noterade på en börs?

Jag tycker att det är relevant för Sverige. Jag roade mig i början av boken att jämföra det som Collins säger med det som Ahrens Rapid Growth undervisar och lär ut och det finns ett stor del som sammanfaller, trots att man mäter tillväxtföretag på olika sätt. Anledningen till att jag jämförde med Ahrens är dels för att jag själv jobbar med det konceptet, men Ahrens idéer är baserade på studier av svenska företag. Buzzwords är olika mellan Ahrens och Collins, så även liknelser och bilder, men lärdomarna är ganska jämförbara.

Att bli ett GTG företag, eller ett mästarföretag är inget som kräver en aktienotering eller ens en strävan dit. Det handlar om att kunna utveckla sitt företag till att bli det mesta möjliga och att göra det bästa man kan med den personal och de tillgångar man har.

Min reflektion är att allt börjar med oss människor. Du kan ha vilka strategier som helst, vilka produkter eller tjänster, men utan rätt människor på rätt plats så hjälper inte värdens bästa strategi eller produkt.

Jag tycker att boken är bra. Jag vet att ett antal företagsledare i Sverige återkommer till boken för att tid efter annan vaska ut något nytt att berika sitt företag med. Det är bra. Bill Hybels sa under en ledarkonferens 2007 som jag besökte att "en bra ledare har förmåga att lära från alla sammanhang."

Om man ska säga något negativt så är det att den har lite för mycket ”forskningsrapport”  över sig. Ibland blir den omständigare än den skulle behöva vara och guldkornen kan vara lite svårare att vaska fram. Men för den analyserande läsaren är det inga problem att finna dem i alla fall.